Första gången

En stor dag. Väldigt stor. Mycket speciell. Kanske kunde man väntat längre? Eller borde man redan ha gjort det? Är det verkligen med den rätta? Frågorna snurrade såklart innan. Men det kändes rätt och jag hade bestämt mig. Så kom dagen.

Pirr i magen. Spänning. Lite som innan julafton när man var liten. Trodde inte jag skulle tycka att det var SÅ speciellt, men faktiskt. För det är ju stort. Att ge sig. Till en annan.

Jag har ju hört att det ofta blir pannkaka. Så jag försökte att inte ha för höga förväntningar.
Men innerst inne ville jag bli tagen till stjärnorna. Få beröm för att jag gjorde det bra, vilket man såklart tvivlar på när man är nybörjare. Höra att jag var vacker och fantastisk. Vilken kvinna vill inte det? Å särskilt första gången då man är så osäker.

Och det blev ingen katastrof. Det var varmt och fint men kändes knappt.

Jag tröstar mig med att det brukar bli bättre med tiden. Det tar ju tid att lära känna den andres förväntningar och behov.
Men så här efteråt grämer jag mig lite att det är över. För ingen gång blir ju så speciell som den första. Den kommer ju aldrig tillbaka. Första gången.
Min första Mors dag.