Så var det vardag. Men ingen ny vardag. Mannens semester är slut. Oliver på dagis.
Min ersättare på jobbet på plats. Tom mejlbox.
Vänner ringer och kollar läget men är ändå automatiskt borträknad från den närmsta tidens aktiviteter.
Jag finner mig således i ett tillstånd då jag absolut och endast förväntas och finns till för att föda fram ett barn.
Men tydligen är det inte en tillräckligt vacker dag att födas på.
Det finns inget facit. Det finns bara kärlek...
11 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar