fredag 30 januari 2009

Män!

Jag behöver inte lämna tillbaka honom! Nej, på riktigt, han är min. Jag har liksom inte riktigt insett det förrän nu, att jag faktiskt får behålla honom. Å det är tur, för jag har blivit himla förtjust i honom. Även om jag inte riktigt förstår mig på honom. I två dagar har jag ätit allt igen som jag förut ratat för att han inte ska få gaser i magen. I två dagar har hans kolikskrik uteblivit. Ja, jag är nöjd såklart, men ger upp tanken på att förstå nåt sammanhang what so ever. Men jag har i å för sig aldrig riktigt förstått mig på pojkar.
Upplagd av

1 kommentar:

  1. Anonym01 februari, 2009 04:10

    Hittade din blogg idag och måste bara säga att jag älskar ditt sätt att skriva, att du faktiskt skriver dom tankar som man har, men som man är för rädd för att säga ibland. Är gravid i 30 v och visst det ska vara så underbart att vara gravid och det är det ibland och ibland inte alls. Jag är redan trött på att springa uppe på nätterna och kissa, svårt att somna om, eller ens somna. Så jag sover nog bort en del av förmiddagen nuförtiden och är ändå aldrig utvilad. Men jag älskar ju ungen där inne. Tack för en rolig blogg.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)