söndag 1 februari 2009

Ångest

Jag bävar redan nu. I veckan har jag en tågresa inplanerad. Inte så lång, bara 30 minuter. Men tänk om han börjar skrika?! "Det får folk ta. Barn skriker", kanske ni försöker lugna mig med. Men NEJ! Jag vet hur folk tänker! Eller jag vet hur jag tänkte i livet före detta. Om ett barn skrek i min kupe slängde jag en av mina mest hatiska blickar på mamman i fråga å tänkte tankar som nog inte skulle ge inträde i pärleporten.
Hm.Va kostar en taxi tre mil tur å retur?

1 kommentar:

  1. Det kommer gå bra.Han kommer sova heeela tiden och alla kommer tycka att han är världens finaste,sötaste,snällaste!Dom brukar bara visa de dåliga sidorna när bara mamma och pappa ser...
    Precis som vi vuxna som kan sura på varann men så fort man träffar folk går det över!:-)
    Kram på er!
    /Anna och Theo

    SvaraRadera