Lurigt

Allt som oftast kommer jag på mig själv sittandes med jacka och mössa på mig. Inomhus. Det är inte det att jag är kallblodig, och ja, jag har betalat elräkningen. Det är det att Oliver tror att vi är på promenad. Alltså, ibland är det enda sättet att få honom att sova, och därmed sluta skrika, att sätta på honom overallen, lägga honom i vagnen och gå ut och gå. Oftast hinner jag inte mer än till ytterdörren innan han somnar. Å då har jag ibland stannat där, gått in igen och passat på och göra annat, iförd då ytterkläder. Det kan funka i flera timmar. Han sover gott och jag får saker gjorda. Det är väl inte SÅ taskigt att luras?