Jag spetsar öronen redan i hissen. Nä, det hörs inget. Utanför dörren? Nä, det är tyst. Öppnar sakta och försiktigt dörren, stannar till i två sekunder. Lyssnar. Drar en lättnadens suck. Nä, inget barnskrik.
Konstigt att han alltid ska va så beskedlig när Mannen är ensam med honom.
Han fortsatte att vara hyfsat lugn hela kvällen, somnade 22.30 och sov hela fem timmar i sträck. Lyx. Lyx. Lyx!
Det kanske inte vore så dumt med en till ändå?
Det finns inget facit. Det finns bara kärlek...
11 år sedan
Jag njuter, är glad att min prinsessa knappt skriker :) Lycka till med din prins som skriker desto mer vad jag förstår.
SvaraRaderaKänner igen mig! Varför är det så? Ungar!
SvaraRadera