Min värsta mardröm har alltid varit att "bara vara mamma." Det kan låta hemskt och det är inget jag talat högt om. Radhus, volvokombis och hundar stimulerar kräkreflexen å de grövsta på mig. I mitt själviska liv står karriär, vänner och resor väldigt högt.
Mitt barn var planerat och varmt välkommet. Jag har intalat mig att man kan ha barn utan att gå i de där fällorna och glömma bort sig själv. Jag tror det fortfarande, även om jag blivit mer varse om att det blir jäääävligt svårt.
Det finns inget facit. Det finns bara kärlek...
11 år sedan
Jag känner verkligen igen mig i din beskrivning, jag längtar verkligen efter detta barn, men samtidigt är jag så rädd för att inte klara av det, att sova lite, allt ansvar och sådant. samtidigt som jag är rädd för att tappa bort mig själv i allt som ett litet barn kräver. Jag som bara haft mig själv att tänka på i 32 år. jag känner en extrem press på mig. Så hur är det att vara mamma.
SvaraRaderaSjälvklart får du länka, bara kul :) Roligt att följa en till läsvärd mammablogg dessutom :D
SvaraRaderaJag har hamnat där jag aldrig trodde för några år sedan. Vanligt Svenssonliv med villa, volvo (nästan, iaf en familjebil) och vovve. Och nu barn då.
Jättekul att du satt lisas blogg på din sida,då ska vi sätta din på hennes......
SvaraRaderasynd att du inte fått uppleva dom där"bomber" brösten... jag är också en b kupa & de blev såååå fina.... men inte nu kan jag säga så det varade ju inte förevigt ha ha ha kram på er.