I går gjorde jag det klassiska. Letade efter brillorna när jag hade dom på huvudet. I dag sprang jag omkring som en dåre och letade efter Olivers napp fast han hade den i munnen. Jag har börjat kalla honom för Charlie. Min gamla katts namn. Herregud.
SKRÄMMANDE vad sömnbrist kan göra med en.
Det finns inget facit. Det finns bara kärlek...
11 år sedan
Det där känner jag igen...
SvaraRaderaSömnbrist kan göra lite vad som helst med en, och minnet är det som jag alltid tycker ryker först. Kanske en liten konstig fråga hur är det att ha ett barn med kolik? För du verkar göra det så bra.
SvaraRaderaDet är svårt att säga när man inte har något annat att jämföra med. Det är nog som för andra, förutom att de skriker väldigt mycket mera. Det gör att man i början sällan får de "goda" bitarna med att få bebis, eftersom han antingen skriker eller sover. Inte de där vakna och nöjda stunderna som ger en energi när man är trött. Så ibland brakar man i hop av hopplöshet och sömnlöshet. En annan sak är ju att man blir mer begränsad. Jag vill ju inte ta med honom till folk eller till offentliga miljöer när han skriker. DET var jobbigt i början att acceptera, då man känner sig instängd i lägenheten. Många gånger undrar man vad f*n har gett sig in på. Men så kan det nog va för andra med "vanliga" barn också. /BABYBLOGGAREN
SvaraRaderaJa,det var faktiskt likadant för mig med.Man kände sig bakbunden och fast.Men det blir bättre för varje dag.Tack och lov för dagis!Theo har blivit mycket mer självständig och tuff.Nu känns det som om livet har gått till det normala igen.Och det är underbart!
SvaraRaderaFörsta året är jobbigt.Med kolik ännu jobbigare,kan jag tänka mig.Det är bara att bita ihop och snart blir allt mycket lättare.
Kram/Anna&Theo