Jag drömde att det bara var en dröm. Att något gått snett vid födseln och att vi inte fått med honom hem. Men att jag blivit så psykisk sjuk av händelsen att jag fortfarande såg honom, matade honom, trodde att han fanns. Mannen försökte övertyga mig om att det bara var jag som såg honom. Till slut insåg jag. Fy fan vad hemsk det var! Så sjukt tomt. Ville bara dö.
När jag vaknade låg han brevid mig och log i sömnen. Men vaknade när jag nästan kramade sönder honom.
Det finns inget facit. Det finns bara kärlek...
11 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar