Dan före dan

I morgon blir W två veckor. För "normala" föräldrar betyder det ingenting. För fd kolikföräldrar betyder det allt. Kolik startar nämligen oftast från två veckors ålder, allra senast efter 5. Och jag håller tummarna så de nästan går av. Jag blir nervös så fort han börjar gny. Kallsvettas när han inte tystnar.
Jag är skadad.
Och ingen kan förstå förutom ni som varit där.

För det är skillnad som mellan himmel och helvete, upp och ner, syd och nord på en vardag som kolikmorsa och morsa till en ständigt nöjd krabat. Har jag hört. Och har jag märkt, på bara den här korta tiden då W knappt märks av här hemma.

Vi skulle säkert överleva en tremånadersperiod av gallskrik 7 timmar om dan. Det skulle bara vara så ruskigt trevligt att slippa.