Badkruksgener?

Ytterligare en "hur tänkte jag där?"-tanke har kommit upp.
Den första var kursen i silversmide som jag gick tre av tio gånger. Det var hemskt kul, skulle gärna göra om det. En annan gång i ett annat liv. För hur trodde jag att jag skulle orka? Vid 18-tiden då kursen började var jag helt död. Det sista jag orkade var att vara kreativ. Så när jag sista gången okoncentrerat eldat upp det jag suttit och filat på i flera timmar insåg jag att jag tagit mig vatten över huvudet.

Och det är just vatten som får mig att ställa samma fråga igen. Hur tänkte jag när jag anmälde oss Oliver till babysim? Han har ju inga direkta blötdjursgener att komma med.
En mamma som håller för näsan när hon hoppar i plurret och en pappa som badar med öronproppar. Ja, om det är över 25 grader i vattnet alltså. Annars är det för kallt.
Han kommer skämmas i hjäl för oss på badsemestrarna när han bli större.
Men jag har förstått att jag inte måste bada så mycket på babysimmet. Bara ta emot honom och trycka honom under vattenytan. Som om han skulle tycka det var roligt?! Stackarn.