För grönt gräs

Under soliga veckan festade vi till det med en våffla på ett utefik. Det kryllade av nyfödda bebisar och dess mammor. Lite avundsjukt såg jag att de flesta små var så beskedliga, sov eller hängde på axeln helt tysta och söta. Det hade varit omöjligt för mig när Oliver var sådär liten. Tur han föddes mitt i kalla vintern för vi hade inte kunnat vara ute bland folk.

Men det är väl lätt att tro att det alltid är grönare gräs på andra sidan. Visst, vi fick kämpa med kolik, men å andra sidan har han sovit hyfsat bra på nätterna, sällan gått upp innan klockan nio. Dessutom har amningen gått helt smärtfritt. Inga ömma, såriga bröstvårtor, mycket mjölk och ingen mjölkstockning som många andra får. Alla får väl helt enkelt sin egna lilla beskärda del.

Med vissa undantag.
En bekants bekant har fått två barn. Hennes graviditet med en liten puttekula på magen gick utmärkt utan foglossning. Förlossningen gick snabbt och relativt smärtfritt. Båda hennes barn var små änglar som sov mycket, var nöjda, belåtna och väldigt lätthanterliga.
Så långt kan jag faktiskt glädjas med henne.
Men när jag hörde att hon fått på sig sina gamla byxor redan på BB efter förlossningen, där gick gränsen. Jag hatar henne.