Typ

I vanliga fall är jag tidsfascist. Jobbar mot deadlines, det handlar ofta om sekundrar. Klockan 13 är klockan 13 och inget annat.
Blir ofta sönderstressad på utlandsresor i tex Thailand där restaurangpersonal släpar fötterna efter sig och kommer in med riset ena halvtimmen och resten av middagen en kvart senare. Eller att bussen avgår lite hur och när som helst. Hur ska man kunna planera???

Men med en bebis fungerar det ungefär likadant. Det är störtomöjligt att sätta en exakt tid. För det första ska man packa väskan med blöjor, extra tröja, plånbok, vatten... och ja allt det där samtidigt som man gärna drar vagnen med andra handen för att hindra gallskrik. För när han skriker (gillar plötsligt inte att ligga i vagn) kan jag inte tänka och hälften glöms bort. Gärna ska man ju se beskedlig ut själv. Har hänt att jag kommit ut med mascara på bara ett öga, olika strumpor och ofta oborstade tänder.

Därför är det lite skönt när man ska träffa andra bebismorsor.
"När ska vi ses?"
"Vid 13 typ".
Det där "vid" och "typ" är jäkla sköna ord. Grymt underskattade.