"I dag kom våran son till världen. Det är fantastiskt! Jag känner en sån sprudlande lycka och är rörd till tårar. Det är det bästa som nånsin hänt mig".
Ungefär så hade jag trott att mitt första inlägg här skulle se ut efter förlossningen. Det gjorde de inte. Det kändes inte så. Det blev inte alls som jag hade tänkt. Jag blev "snuvad på konfekten", som barnmorskan sa, både vid förlossningen och tre månader framåt. Det fanns inget utrymme för lyckorus. Oro, besvikelse, ångest och frustration tog ofta över.
Men. Nu. Äntligen!
Har jag fått det barn som jag förväntade mig. Som bara skriker när han är hungrig eller trött och som är glad däremellan. Som kan hjälpas. Som blir nöjd. Koliken är över och jag har fått en ny liten kille. Förut såg jag honom så sällan bakom allt det onda. Han är helt fantastisk! Så bättre sent än aldrig kan jag äntligen skriva raderna.
"För 2,5 månad sen kom våran son till världen. Det är fantastiskt! Jag känner en sån sprudlande lycka och är rörd till tårar. Det är det bästa som nånsin hänt mig"!
Det finns inget facit. Det finns bara kärlek...
11 år sedan
Va underbart att koliken äntligen är över, njut i massor!
SvaraRaderaDet är många som känt som oss men inte alla som vågat tala om det!
Fy,faan vad ni är bra!Ni har klarat av tre månader av kolik!Det är värt en guldmedalj!
SvaraRadera/Anna,Theo och Marcus