Förr behövde den starke mannen hämta in brödfödan (typ klubba ihjäl en björn, numera krävs det ju inte några direkta armmuskler för att slå på några datatangenter).
Men det har aldrig varit naturligt för en kvinna att ensam ta hand om en nyfödd och hemmet. Liksom i många andra kulturer i dag var det självklart att efter en förlossning (utan bedövning, ajaj..) få vila upp sig medan familj, vänner, byfolk, hjälpte till med hushållsarbete och den lilla.
Så även om vi idag har familj eller andra som ställer upp och barnvaktar då och då (tack gode gud) är det inte alls på samma sätt som att de flyttar in i lägenheten finns där dygnet runt.
Det är med andra ord inte omänskligt att vi klagar. Vi hinner ju inte ens sova ut efter förlossningen eller bearbeta händelsen mentalt. När jag tittar på kort från första veckan kommer jag knappt i håg nånting och fortfarande har nog hjärnan inte riktigt hunnit fatta vad som hänt. Jag skulle behöva en natt bara, ensam, sova, tänka, hinna i kapp. Jag tror vi skulle bli bättre föräldrar då.
Det finns inget facit. Det finns bara kärlek...
11 år sedan
Jag har tänkt mycket på det där med att vara mamma är som att man ska ge hela sig själv och vara fullständigt nöjd med det. För att vara mamma är det bästa som finns och man ska inte klaga. Ja är ju inte mamma ännu, men känner en press på mig att det är just jag som ska klara allt, mannen han är lite på sidan av. Jag vägrar är något jag redan nu säger. För min del finns det inget som heter hel amning, utan jag kommer delamma även vad barnmorskan säger. Jag tänker inte trava upp varje natt, var tredje timme så att den lilla ska få mat, vi ska dela på det mannen och jag, även om han har ett arbete att gå till. Jag tror småbarns mammor är dom som ställer högst krav på sig själv och sedan känner sig misslyckade för att man är så slut, som du skriver man hinner inte ikapp.
SvaraRaderaKänner precis samma sak, jag har gått in i väggen helt, gråtit hela dagen och är så arg på min sambo för att han inte förstår. Jag orkar inte mera, känner mig helt slut som människa och mamma.
SvaraRadera