Orkar inte. Inte tänka. Inte skriva. Och alltså inte blogga. Tomt. Tre månaders sömnproblem och skrik har tagit ut sin rätt. Hans kolik höll ju upp i ett par himmelska dagar. Sen kom den tillbaka med dubbel kraft. Höll lågan uppe till den magiska tremånaders-gränsen då alla sa det skulle vara över, men den passerade obemärkt... Men jag orkar inte klaga mer. Inte gnälla. Inte känna efter. Inte vara bitter. Så jag slutar här.
Styrkekramar till dig & Oliver. I massor!!!
SvaraRaderaHar du ingen som kan komma o ta hand om lilla Oliver ibland? Kanske lättare för någon som inte hör det jämt. Önskar jag bodde närmare så kunde ja ta gaphalsen så du kunde sova! // Jessan
SvaraRaderaMen stackars dig! Hade jag vetat vart du bodde och hade jag känt dig om så bara lite hade jag ställt upp till 1000. Hoppas det finns någon som kan hjälpa dig.
SvaraRaderaKram
Tack snälla för ert stöd. Jag har ju mina föräldrar 6 mil bort som ställer upp och vänner som erbjuder sig... men man är väl för dålig på att be om hjälp antar jag.
SvaraRaderaMen får jag nån gång ett till kolikbarn skulle jag göra annorlunda:) gud förbjude!:)