Mot ljusare tider

Även om det kanske inte var så snyggt planerat med födelsedag i mellandagarna, så är det i allafall en rätt bra tid på året att gå i koma.
Jag menar, man lever ju ändå i en bubbla de första månaderna, så de mörkaste månaderna på året har fått pågå utanför fönstret utan att jag riktigt är med. Vilket bara är skönt.
Nu börjar det bli ljusare, våren är på antågande och man börjar komma ur sin bubbla, börjar få lite kläm på det där med bejbisar. Börjar sakta vakna till liv.
Tidigare har jag inte riktigt orkat gå så långt eller länge ute i slasket, men nu när det ska bli fart på konditionen kommer våren som på beställning.
Koliken behöver nog en månad till på sig för att försvinna, men den får inte pågå längre, vi har lovat Oliver att han ska slippa ha ont mer då. "Snart", säger vi, "så vänder det".
Vi räknar dagarna alla tre.