A walk in the park?

Jag har alltid gillat utmaningar. Men att skaffa barn såg jag snarare som att ta ett steg tillbaka. Ta en paus efter ett par intensiva jobbår. A break. Lite lugn och ro. Stå stilla ett tag.

Men. En utmaning är det. En natt här i veckan när jag för tredje gången sömndrucket ammade den lilla kände jag mig övertygad över att jag aldrig i livet haft en större utmaning än det lilla livet. Både fysiskt och psykiskt. Bergsklättra i Himalaya, hoppa fallskärm eller vara med i direktsänd tv "is a walk in the park" jämfört med det här.

Men lite likt Himalaya är det allt. När jag utmattad efter flera kilometer uppåt kände för att krypa in under en sten och dö, men stängde av hjärnan och fortsatte, till slut kom upp på toppen ovan molnen, tittade ut över den makalösa världen nedanför, milslånga vyer och snöklädda toppar insåg att det var värt besväret alla gånger.