Overkill

Det blir lätt lite för mycket. När man till vardags är en sunkig småbarnsmorsa med spyor och kiss lite överallt, för lite tid till duschar och andra hygienaktiviteter vill man lätt ta i lite extra när det väl finns utrymme. Så ofta blir det lite för mycket av det goda "piffet" när man typ bara ska till affärn och handla mjölk. Jag blev väl varse detta när Mannen i dag sa att jag var sexig när vi skulle på begravning. Just det, var liksom inte tanken.

Tuttar

Jag är minst sagt lite besviken. De där utlovade "Dolly Parton pattarna" man som ammande skulle få lyser med sin frånvaro. Kanske kan man inte kräva så mycket när man normalt bara är en B -kupa, och visst lite större är de allt. Men ändå. Inga bomber på långa vägar. Synd. Det hade varit lite kul en stund. Falsk marknadföring tycker jag allt att det är.

Mamma?

Ni som har ett smeknamn vet hur man nästan inte reagerar när någon ropar ens fullständiga namn. Eftersom det nästan aldrig används. Ungefär lika nonchalant var jag när någon i dag började prata om Olivers mamma. Jaha, vem är det då, tänkte jag och vände mig om för att söka med blicken. Det tog ett bra tag innan jag kopplade. Jag! Det är jag ja! Just det. Jag börjar kunna ta in att jag har barn. Men att jag är någons mamma. Nää. Det är för konstigt

När lillan kom...

Må hända det är jobbigt att han skriker. Men stunden när han föddes och inte skrek var hundra gånger värre. I stället för det väntade illvrålet hördes barnmorskans röst; "Tillkalla barnläkare!"
Mitt hjärna skriker;-"Varför skriker den inte?! Varför får jag inte upp mitt barn på bröstet?! Varför springer alla ut?!" Men min kropp orkar inte ta in att något inte är som det ska. Jag stänger av och somnar.

"Men vad fin han är!"
Min medtagna son var tvungen att få lite hjälp på traven vid ankomsten, färden hade varit lång. Men till slut kom han till mig. Han andades, hade fin färg och flackade med blicken. Men chocken och skräcken över dessa första minuter tog veckor att komma över. Oron överskuggande länge lyckan.
Jag glömmer aldrig rädslan då på att jag kunde förlora honom. Jag hade inte överlevt!

I dag grät jag floder över detta:

http://www.expressen.se/kronikorer/1.1458401/marcus-birro-handerna-skakar-nar-jag-klipper-navelstrangen

Allra käraste förbannade unge!

I går höll jag på att gå åt. Säga upp mig som mamma. Ställa ut honom i trappen och låsa dörren (ja låsa kanske är onödigt, han når knappast upp till handtaget.) Han var otröstlig i flera timmar och hans skrik skar lika hemskt i öronen som när man drar en krita på svarta tavlan.

I dag ligger han och snusar gott intill mitt bröst i bärsjalen. Stundtals tittar han upp lite sömnigt, fixerar blicken på mammas ögon och gurglar något som låter som "aguuu". Tycker mig skymta en antydan till leende innan han somnar om.
Större lycka finns nog inte.

Ingen bullmamma

Som mamma måste man både kunna baka och laga kalops”, sa Mannen en dag.
För en sekund for hjärtat till halsgropen, även om jag visste att han skämtade.
Jag kan räkna på en hand hur många gånger jag har bakat i mitt liv, förutom när man blev tvingad på hemskunskapen. Typ den gången Mannen och jag firade vår första alla hjärtans dag, då man fortfarande försökte göra sig till. Kalops kan jag knappt stava till, borde det inte vara två Pn?
Jag gjorde dock ett par tappra försök under slutet av graviditeten. Det slutade med stenhårda lussekatter, torra bullar och brända muffins. Å summan av gårdagens matlagning blev fastbränd pastasås, torkad pasta och brända varma mackor. Varför ens försöka? undrar jag ibland.

Skönt att bröstmjölken kommer färdigblandad!

Lurigt

Allt som oftast kommer jag på mig själv sittandes med jacka och mössa på mig. Inomhus. Det är inte det att jag är kallblodig, och ja, jag har betalat elräkningen. Det är det att Oliver tror att vi är på promenad. Alltså, ibland är det enda sättet att få honom att sova, och därmed sluta skrika, att sätta på honom overallen, lägga honom i vagnen och gå ut och gå. Oftast hinner jag inte mer än till ytterdörren innan han somnar. Å då har jag ibland stannat där, gått in igen och passat på och göra annat, iförd då ytterkläder. Det kan funka i flera timmar. Han sover gott och jag får saker gjorda. Det är väl inte SÅ taskigt att luras?