Bortprioriterad

Jag har tittat på vår blomma i sovrummet varje morgon i en vecka nu. För varje dag har bladen slokat mer och mer. Varje morgon har jag lovat att jag ska ge den vatten. Men lik förbannat kommer jag varje morgon på att jag glömt, inte hunnit. Det ger mig lite ångest det där. Snart dör den ju. Men det finns helt enkelt inte tid för den i vårt nya liv.

Små saker gula

De ligger överallt. De gula. Bredvid sängen, i sängen, under sängen, i fönstret, på toaletten. Nyss fann jag en i bh:n. Konstigt, för när jag behöver öronpropparna som bäst hittar jag alltid bara en.

Schhhhh............

Så då passa du på och sova förstås, om han nu somna så tidigt? Nej nej. Jag låg vaken i flera timmar och lyssnade på tystnaden. Tysthet är grymt underskattat. Tysthet är helt fantastiskt ljuvligt. Tysthet är som bomull för öronen. Ja, jag kan nog säga att jag kommit att älska tystnaden.

Eller kanske?

Jag spetsar öronen redan i hissen. Nä, det hörs inget. Utanför dörren? Nä, det är tyst. Öppnar sakta och försiktigt dörren, stannar till i två sekunder. Lyssnar. Drar en lättnadens suck. Nä, inget barnskrik.
Konstigt att han alltid ska va så beskedlig när Mannen är ensam med honom.
Han fortsatte att vara hyfsat lugn hela kvällen, somnade 22.30 och sov hela fem timmar i sträck. Lyx. Lyx. Lyx!
Det kanske inte vore så dumt med en till ändå?

Aldrig mer!

De säger att man glömmer. Att den traumatiska (ja, det är den ju) förlossningen och den jobbiga förstatiden med småbarn snabbt glöms bort. Å att man blir sugen igen.
Jag sa aldrig "aldrig mer" trots 17 timmar på britsen. Men efter 30 timmars värkarbete sa jag att "OM det blir nån mer gång så är det faaan planerat kejsarsnitt som gäller. Punkt slut."
Men efter i natt- så fort jag ens var i närheten av slumra till började han gnälla efter mat, så fort han ätit bajsade han, så fort en blöja var bytt kissa han ner sig igen, så fort alla behov var mättade kände han i stället av magknipen, vid den tidpunkten han glömt bort sin magnip är det matdags igen, eller bara allmänt missnöje- kan jag med bestämdhet säga ALDRIG MER!

Mammaprovet

Jag var ute och gick med min 4 åriga dotter.Hon plockade upp något från marken och stoppade det i munnen. Jag tog saken ifrån henne och sa till henne att inte göra så.

- Varför då, frågade dottern.- För att den varit på marken och du vet inte vart den varit, den är smutsig och kan vara full av bakterier.Då tittade min dotter på mig full av beundran och frågade;- Mamma hur vet du allt sånt där?

Uh, jag var tvungen att tänka snabbt,

-Alla mammor vet sånt här: Det är en del av mammaprovet, det måste vi veta annars får vi inte bli mammor.

Vi gick vidare en stund och min dotter var tyst i 2-3 minuter men hon tänkte mycket på mitt svar, så plötsligt sa hon,

- Nu förstår jag !!!! Om man inte klarar provet då blir man pappa.

- Precis, svarade jag med ett stort leende på läpparna!

(Hört på Familjeliv.se)

Att jobba eller att inte jobba

Det har börjat suga i jobbtarmen. Konstigt att när man MÅSTE jobba längtar man till semestern, men när man inte behöver vill man inget hellre. Det har ju känts som en självklarhet att mamman är ledig först och längst pga ammning. Sen får pappan ta allt det roliga när han är lite större och de kan leka tillsammans. Men ju mer jag tänker på det är det ju ingen konst att ge han ersättning ett par gånger i veckan. Kanske jobba en eller två dagar i veckan? Det behöver ju inte vara allt eller inget. Får väl pumpa ut så inte brösten spricker under dagen.
Kläckte idén för Mannen som nog inte är omöjlig. Han är gärna hemma, men jag tror att han har svårt att tänka om. "Nu hade vi ju planerat så.." Ni vet mäns oförmåga att improvisera?