"Å när ska du ha?"...

...Är verkligen inte en fråga man vill ha två månader EFTER man fått barn.
Den dumma tjejen som kläckte den kommentaren träffade jag på en husvisning. Hon var själv gravid i sjätte månaden å jag hade ställt frågan till henne först. Det var då hon kom med det dräpande svaret.
- I maj, och du då?
- Hm, nej den där lilla tillhör mig (pekar på Oliver), så det är nog bra för mig ett tag framöver.
(Det är här hon skäms såklart, jag kan nästan känna hennes panik, stackarn)
- Nä men oj, jaha, jag trodde... med den där utvippade jackan..

Okej, jag hade snackat med henne om dagis å sånt "med tanke på den lilla", å hon hade väl missat att jag syftade på den lilla som Mannen gick å bar på, så visst, hon kan vara ursäktad, men behöver jag säga att det inte blev några chips till helgen?

Tossmannen

I dag hittade han sina fötter. Åh Wow, tycktes han tänka, va äre där för skojiga saker!
Jag ville inte döda hans glädje med att säga sanningen; tyvärr grabben, de där är inga roliga saker. Dom bara finns där, du går med dom (men inte förrän om ett år). Å man kan inte äta dom.
Men när han nu börjat ha koll på fötterna känner jag pressen på att ha likadana strumpor på båda fötterna. Innan har vi tagit dom som låg närmast, vilket oftast blivit en brun och en vit, en randig och en med ugglor på. För visste ni att det med bebisar kommer en osynlig varelse som äter babytossar? Men de tar bara en av varje.

Ensambarn?

"Bär, bär, bär!" är rådet till föräldrar med barn med magbesvär (haha det rimma).
Men vår kära vän gillar absolut inte att bli buren. Inte i famnen och allra minst i babybjörnen. Han gallskriker bara. Visst, skönt å få ha armarna fria, men ändå. Trodde alla barn gillade att bli burna. Men han kanske bara är självständig? Eller så tycker han inte om oss.

Badhair-period

Jag är glad över att den där "slarvknutpåhuvetfrillan" är så poppis nu. Den välkomnas varmt av oss nyblivna mammor som inte har tid med vare sig frisör-, hårblås- eller stylingtid.
Liksom fotograferingen som aldrig blir av blir det inte heller av att boka den där jäkla frisörtiden som jag säger till mig själv varje morgon att jag ska boka. Men vilken frisyr ska jag egentligen välja? Det måste ju gå på tio sekunder att fixa i ordning den. Helst på fem.

Fotografering

Man behöver ju inte. Men det känns lite som ett måste att var med i tidningen. "Nu är han här, våran prins, blablablala..."
Vi skulle ha fotats för flera veckor sen.
Men då orkade vi inte.
Inte veckan efter heller.
Sen började Mannen jobba och då fanns det inte tid. Men nu ska vi försöka ta tag i det igen! Känns som en lagom tid. Oliver är ännu inte för stor och jag är inte för ful (inte lika svullen i ansiktet) Dessutom har han ju hunnit lärt sig le, vilket jag i å för sig tvivlar på kommer visa sig under en fotosession på löpande band. Sen tycker jag nästan alla blir så fula på BB-bilderna. Trycksvärta och dålig kvalité på bilderna. Men men. Måste ju ha ett utklipp å visa honom när han blir stor så han förstår att vi var så stolta över honom att vi ville visa upp honom för hela världen!

Äre kul ällä?

"Är det roligt att va mamma?" frågade Väninnan en dag.
Jag blev ställd. Roligt?
"Ja skitkul. Asroligt!" står det väl i mammahandboken att man ska svara, men vad jag minns mumlade jag nog bara något otydligt till svar, typ:
"Eh roligt jovisst! eller kul kanske det inte är det är rätt jobbigt också men visst lite skoj kanske det är om man gillar gissningslekar för det är det man gör mest gissar varför han är sur och antingen försöka få honom att sova eller försöka få honom att vakna inte så festligt direkt men visst ungen är ju söt å så oftast när han sover eller jo ibland när han är vaken också såklart men inte alltid är det roligt eller förrästen.. Hm.
ROLIGT kanske helt enkelt inte är rätt ord."

Läckberg kläckte en, jag vet inte om det var en dum eller fantastiskt skön, replik i en intervju för ett tag sen (om hon nu var rätt citerad).
"Bebistiden passar inte mig" (läs artikel nedan).

En annan har sagt: "Jag älskar mitt barn, men jag älskar inte nödvändigtvis att vara mamma."

Så det är faktiskt inte en enkel fråga, och det finns inget givet svar.
Det är mysigt och ofta underbart. Men roligt i dess rätta bemärkelse, får jag nog fundera vidare på.

http://www.alltombarn.se/bebis/lackberg-bebistiden-passar-inte-mig-1.22154

Såld

Jag är körd. Totalt. Det där med att inte bli en curlingförälder. Bara godis på lördagar. Glöm det.
Han har börjat le.
Det mest fantastiska, ljuvliga, varma, underbara leendet som skjuter små glödande pilar rätt in i mammahjärtat. Suck. Jag kommer aldrig kunna säga nej till honom. (Men säg inte det till honom..).