Å det vill inte hans mamma heller. Missa en vaken, nöjd, fantastisk sekund. Det blir således ett uppehåll i bloggandet. Vi har tid att ta igen. Min fina son och jag.
Det finns inget facit. Det finns bara kärlek...
12 år sedan
tisdag 17 mars 2009
Välkommen till Världen (igen)
En helt ny värld har öppnats framför hans vackra ögon nu när smärtan har försvunnit. Med en sådan tuff start var han nog rätt skeptisk till det där med att vara människa. Men nu verkar han se allt med nya ögon. Han vill inte ens sova rädd för att missa något fantastiskt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
fin skriver!
SvaraRaderaÄntligen ett foto, så otroligt söt :)
SvaraRaderaJag hittade din blogg och har plöjt igenom hela idag. Jag gillar verkligen ditt sätt att skriva och jag känner igen så mycket i dina texter. Jag fick en dotter 081215. Förlossningen gick jättesnabbt och bra men hon slutade andas en stund två dagar gammal när vi kommit hem från bb. Läskigt, men allt gick bra efter lite extra sjukhusvistelse. Fast som du skrev i nåt inlägg tar det en jäkla tid att komma över en sån sak. Jag vete fan om man någonsin gör det. Jag skriver nästan bara positiva saker om mammalivet i min blogg (orkar inte annat när föräldrar och kollegor läser) men känner igen det du skriver om kolikskrik, trötthet, förvirrade saker man gör osv. Hoppas du fortsätter sätta ord på mina tankar. Tack för en bra blogg!
SvaraRadera