Sushi for beginners

Ibland blir man bara dödligt sugen på saker. Som efter Ws förlossning. När vi skulle hem.
Sushi.
Jag skulle bara ha sushi.
Kroppen riktigt skrek efter omega3. Fet fisk.
Ge mig!
Så vi tog svängen förbi sushihaket på vägen hem. Jag satt i bilen. Mannen fick fixa, hur svårt kunde det va liksom?
Tror jag skickade med honom en beställning på typ hundra bitar.
Det tog tid och abstinensen blev snart olidlig.
Jag var precis på väg att efterlysa honom när han kom tillbaka med påsen i handen.
"Jag vet inte vad det var som tog sån tid".
Efter en snabb blick i påsen visst jag precis varför det tog sån tid.
"Vad är det här för jäkla grönsaker?!"
"Ja, jag tog Mamma-sushi. Tänkte att det väl var bra nu."

Där nånstans fick jag ett större utbrott på stackarn.
(För er oinvigda kan jag berätta att mamma-sushi är för gravida som inte vill äta rå fisk. I stället har de kletat fast grönsaker och tofu på riset.)

För några veckor var det dags för sushi igen. Mannen skulle fixa. Kom på att jag kanske borde ringa honom och förtydliga min beställning. Förklara att bara för att jag är mamma är jag inte fördömd till att äta torkad advokado resten av mitt liv. Men han var redan på väg hem.
Lycklig kunde jag sen konstatera att han fått med precis vad jag ville ha, vilket jag såklart berömde honom för.
"Ja, svarade han, det där var ett misstag man inte gör om två gånger!"


Bra.