Tiden mellan klockan fyra och fem brukar ju vara en särskilt känslig tid. Så även hos oss. Men då snackar jag 16-17 på eftermiddagen.
Tiden då Waldemar är trött men inte sover. Då Oliver är hungrig men inte äter. Då mamman önskar att hon var i en solstol på Mallis men i stället står och drar vagn med vänsterhanden och rör om färdiglagad "bara att värma mat" i stekpannan med högern.
Båda ungarna skrikandes såklart. Kaos. Kaos.
Sen slår klockan 17 och Waldemar somnar. Oliver äter. Mannen kommer hem.
Och mamman är således lycklig igen.
Det finns inget facit. Det finns bara kärlek...
10 år sedan
Fin beskrivning av vardagen Caroline!
SvaraRaderaLika vacker som en solstol på Mallis, eller vackrare egentligen!