För jämställdheten i framtiden

Kollegan ska vara föräldraledig. Ett helt år. Inget konstigt i det om det inte vore för att det är en manlig kollega. Då är det jättekonstigt. Weirdo. Och helt fantastiskt.

För jag går igång på det där med pappaledighet. Jag tycker det är viktigt. Jag tycker det är skitviktigt. För mig är det självklart att dela på ledigheten föräldrar emellan och när folk inte gör det så går jag i gång. Försöker tänka att folk faktiskt har rätt att bestämma över sina egna liv och barn. Jag är oftast inte så fördömande. Men i just den här frågan är jag inte särskilt vidsynt.

Nej, jag tycker inte att det skulle behöva vara lagstadgat hur man ska ta ut dagarna. Fifty fifty är lite väl larvigt att kräva. Omständigheter kan göra det mer praktiskt å ena eller andra hållet. Men eftersom så många mammor fortfarande vägrar släppa i från sig och pappor inte kräver/tar sin rätt så tycker jag att det är bra att några av dagarna inte kan överlåtas.

Jag har hört många förklaringar till varför pappor inte är hemma.
"Jag tjänar mindre än han". Jaha, och du tror att du kommer i fatt mer om du är hemma?
"Han har eget företag". Jaha men hur gör kvinnor med egna företag, kan de inte skaffa barn?
"Han får inte ledigt från jobbet". Jaha, jobbar han svart? Annars säger lagen nåt annat.

Sådär går jag igång. Förlåt. Det finns säkert jättebra förklaringar till varför kvinnor ska vara hemma mest. Jag har bara inte hört dom än.

Om att LIGGA på BB

Det har inte blivit så många hotellnätter i sommar. Vi provade en gång men en vilding instängd på 20 kvm var en upplevelse jag inte gärna gör om på länge. Och barnvakteriet tänkte vi hushålla med, tror nämligen att det behövs mer om ett par veckor.

Så jag har kommit på mig själv att längta lite extra till BB. Ja, såklart först och främst efter B2 och såklart hoppas jag innerligt att allt går bra så vi är pigga och friska och FÅR åka hem redan dan efter. Men kanske kan man mjölka lite, ett par dagar extra tänkte jag? Medan vi ändå har barnvakt liksom. Och 200 spänn för rum och helpension är inte dåligt. Bebis sover ju så mycket i början så det blir ju ett utmärkt tillfälle för oss att få lite mysig egentid. Ja, det lär ju garanterat inte bli så mycket åka av, ajajaj, men det där tramset har vi ändå slutat med (ni ser ju hur det går...)

yg ula uga yg

Det svämmar över av djur i trädgårn. Å inne. I sommar har vi haft en vilsen älgkalv boendes på tomten. Harar på gräsmattan, snokar i boden och tusen tusentals humlor, myggor, getingar och flugor både utomhus och inne. För B1, alias Oliver, går alla dessa flugfän under samma benämning: "uga."

Efter att han blivit biten av en mygga (eller vad det var) började han till och med yra om "ugor" på nätterna och vifta med armarna i panik.

Kanske inte konstigt att vår fina bondpöjks första hela mening (nåja) blev: "ejdå uga!" (hejdå flugan). Det säger han dels för att dom ska försvinna och dels när vi smäller dom och ugorna "sover".
Inte så att jag vill dölja verkligheten för honom. Men döden väljer vi att ta en annan gång.

Prio fiskmås

Det drar ihop sig som man säger. Bokstavligt talat. Hölls vaken av förvärkar hela natten. Redan. Blev livrädd och tänkte att "Stopp, nej, halt, jag är inte redo än"!
Klockan nollfem lyckades jag i allafall ta mig ner och micra en värmekudde och vattna blommorna.
Ja. Vattna blommorna. Det är väl sånt man gör medan man värmer en kudde under förvärkan klockan fem på morgonen?
BB-väskan är inte ens packad. Barnvakten inte inkallad. Bilbarnstolen inte ens isatt. Men blommorna ska här vattnas om vi nu skulle behöva åka in till BB.

Under dagen har det dock varit lugna gatan i magen så det kan nog ta ett par dagar/veckor till det här. Å blommorna mår bra, tack.

Strandad

Jag är den lyckligaste människa som går i ett par skor 364 dagar på året. Den 365:e inträffade i onsdags.

Ni vet när "lite mycket" blir "mycket mycket"? När det hopar sig samtidigt som man egentligen inte orkar något alls. När det rinner över.
När man fastnar i ett badkar med schampoo i håret och varmvattnet tar slut och man inte kommer upp? När kära Mannen kommer och säger att han borde ta fram kameran (ja, han har fått en ny därav tjatet om kameran hela tiden) men inser att han inte ska för han ser på min darrande underläpp att jag inte kommit till det stadiet att jag kan skratta åt saken.Ni vet?

Nähä, det visste ni inte.

Men det finns människor som i alla fall låtsas förstå och som inte skrattar (högt eller just då) utan bara tar sig an en. Det är pga dessa människor som jag överlever den 365:e dagen och är lycklig de övriga.

...om jag får be?

Snart är det slut på gnällandet. "Ont där". "Aj där". "Kan du hjälpa mig upp?" "Lite massage kanske hjälper?"
Fullt legitimt. Mannen får inte ens kalla mig för gnällkärring (i allafall inte så jag hör).
För jag har all rätt i världen att vara sur och beklagande i mitt tillstånd, även om jag försöker begränsa mitt ojjande och välja mina strider.
Jag var nog en ängel under min första graviditet jämfört med denna. Den här är så mycket värre. Värmen och att ha en liten till att springa efter har jag lokaliserat som orsaker.
Så jag tänker, lätt graviditet- krånglig bebis. Krånglig graviditet - enkel bebis. Så måste det väl vara för rättvisans skull? Och rättvis är den väl? Världen.

Under täcket

Det råder babyboom på sina håll i landet. I Stockholm förvisas somliga till Uppsala eller andra ställen när det är fullt. I Malmö är det dubbelt så många föderskor som en vanlig sommar.
Vad säger man, det var en jävligt kall vinter.