Strandad

Jag är den lyckligaste människa som går i ett par skor 364 dagar på året. Den 365:e inträffade i onsdags.

Ni vet när "lite mycket" blir "mycket mycket"? När det hopar sig samtidigt som man egentligen inte orkar något alls. När det rinner över.
När man fastnar i ett badkar med schampoo i håret och varmvattnet tar slut och man inte kommer upp? När kära Mannen kommer och säger att han borde ta fram kameran (ja, han har fått en ny därav tjatet om kameran hela tiden) men inser att han inte ska för han ser på min darrande underläpp att jag inte kommit till det stadiet att jag kan skratta åt saken.Ni vet?

Nähä, det visste ni inte.

Men det finns människor som i alla fall låtsas förstå och som inte skrattar (högt eller just då) utan bara tar sig an en. Det är pga dessa människor som jag överlever den 365:e dagen och är lycklig de övriga.