Att ha barn betyder att det aldrig är "sådär". Det är alltid hemskt. På något sätt. Hemskt jobbigt eller hemskt trevligt.
Jag har trots tre månaders kolik-erfarenhet inte vant mig vid gnäll. Snarare blivit allergisk.
Jag hatar gnäll.
Blir galen.
Trött. Arg.
Vill inte ha barn längre. Inte vara mamma. Inte ha familj. Blir som tretton år igen och vill gömma mig under täcket, blunda och drömma härligt barnfria drömmar. En kvart.
Sen är gnället över och han är den mest fantastiska varelse på jorden.
Hemskt underbar.
Snart blir det dubbelt så hemskt av allting. Härligt!
Det finns inget facit. Det finns bara kärlek...
11 år sedan
Nepp håller med inga mellandagar. A har haft en riktig trots månad och studiestörd som man är börjar jag självklart att hitta massa möjliga neurologiska störningar som skulle kunna vara orsaken, om inte det så analyserar jag min egna föräldraförmåga som uppenbarligen inte kan vara bra då den har resulterat i en så odräglig unge.........sen kommer det några bra veckor och allt är glömt, jag älskar att vara mamma, självförtroendet ökar och jag tycker A är en ängel.
SvaraRaderaDet lustiga är att när jag är i en period kan jag inte minnas den andra.
Jätte kul att du börjat blogga igen föresten.
/Sanna
Sanna du är ju världens bästa mamma! Men känner igen det där med att känna den känsla man är i så starkt att man inte kan komma i håg den andra. Och gällande anslyser.. O har haft både de ena och de andra i några dagar men han är frisk för tillfället:) Kan det vara syskonförändringen som spökar med A? Eller så är det "bara" den berömda trotsåldern...
SvaraRadera